Brödkult har varit på resa till
Södra Lappland (Åsele, Dorotea och Vihelmina). Ett besök i varje kommun skulle avläggas och först ut var Dorotea. Bitten Sjöström och Roland Blomqvist var redan i full färd med att baka i bagarstugan på hembygdsområdet när vi anlände. Värmen och doften slog emot oss och på hyllorna låg högar med prydligt vikta bröd av den mjuka tunnbrödsorten som blivit deras signum. Vi frågade, antecknade, fotade och avslutningsvis fick vi även smaka. Brödet var mjukt, välkryddat och lite segt. Perfekt om man frågar mig!
![]()
![]()
Efter en lång och välbehövlig sömn på Saxnäsgården begav vi oss nästa morgon mot Marsliden där hade vi bokat in ett möte med Gunilla Söder på Fjäll- och Skrivargården. Vi slog oss ner med anteckningsblock och kamera i den vackra salen och där blev vi sittandes länge allt medan stormen ven utanför knutarna. Samtalsämnena inne skiftade lika fort som vädret ute. Ett tag uppehöll vi oss runt frågan vilka vägar nybyggarna från Anundsjö följt då de tog sig till Marsliden. Gunilla plockade ner en kartbok från den generösa bokhyllan och vi funderade ett tag till. Vad vi kom fram till minns jag inte riktigt.
Gunilla är pensionär sedan några år och förutom arbetet med gården fyller hon dagarna bl a med att arbeta med olika konstnärliga uttryck. Helt unika är hennes "träskallar" gjorda av äpplen!
Till skrivargården kommer olika typer av grupper, alltifrån författarstipendiater till bussresenärer. En del har beställt fika i förväg och för Gunilla är de en självklarhet att vid dessa tillfällen bjuda på tunnbröd och andra lokala råvaror. Till mackan som serveras har sommargrannen Lillemor bakat brödet och på den låter Gunilla de samiska mattraditionerna samsas med nybyggarnas. Suovas, gompa, rökt skinka toppas med bl a lingon. Att både ögon och gom får något till livs kan vi intyga!
Sista dagen besökte vi Gunilla Andersson i Åsele. Gunilla har bakat sedan hon var ung, först med sin mamma och sedan med en kompis. Tidigt levererades bröd till den lokala bensinstationen, något som hon fortfarande gör. För några år sedan levde hon på att baka bröd och på att ta emot grupper i bagarstugan, men livet ville annorlunda och numera har hon bakningen som en bisyssla.
Väster om Fredrika stannade vi till vid sjön Skinnmudselet. I Ankis och mitt huvud snurrade vid det här laget tusen tankar och idéer - en skarp kontrast till den stillhet som omgav sjön.
De är så många vi skulle vilja besöka och skriva om, så många recept och traditioner som väntar på att bli nedtecknade! Vi har bara börjat vår resa men märker redan nu att intresset är stort. Väldigt stort! Vi får inte med allt i vår bok och redan första kvällen på Saxnäsgården startade vi en facebooksida (
"Brödkult i Västerbotten") som vi hoppas kommer fungera som ett forum för alla som är intresserade. Förutom att följa vårt arbete där tänker vi oss att alla kan dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter på sidan och att vi på så sätt gemensamt kan bygga upp en kunskapsbank.
Intrycken från vår resa är som sagt många - förutom att följa tunnbrödets väg, vilade vi blicken på "Stöken" vid frukostbordet på
Saxnäsgården, vi följde Bernhards Nordhs fotspår vid Marsfjällets fot, vi besökte
Fatmomakke kyrkstad och köpte med oss smakerna hem från bl a
Bergmans fisk i Vilhelmina. Allt hinner jag inte skriva om men om vårt besök på det nyöppnade "såperiet",
Västerbottens såpa, i Siksjönäs, kan du läsa om i ett kommande inlägg.
Tack alla ni som tog emot oss! We´ll be back!
