Än sprider en och annan skvattramblomma sin typiska myrdoft även om de flesta blommat ut. När man kryper nära dom ser det ut som en liten skog.
Skvattram kallas även för getpors och växer på mossor i tallskogar. Den är ovanlig i de västliga delarna av landet.
Växten har en lång tradition som läkeväxt och det är årskotten med blad och blommor som använts. De ska samlas direkt efter blomningen (dvs nu) för torkning. Förr såldes de som drog på apoteken och kallades för herba ledi.
Den innehåller arbutin och garvämnen samt eteriska oljor som avger den starka doften och ger en brännande smak till örten. De viktigaste beståndsdelen är ledumkafer (ledol). Invärtes användes den som te och utvändigt till omslag och i bad mot bl a reumatism och olika hudsjukdomar.
Tuggar man på bladen kan man känna en lätt bedövning i munnen och växten kan vid överdosering ge kramper och symtom liknande berusning. Det sägs att karet som vikingarna bryggde mjödet i gneds med skvattram och att det var därför de ibland gick "bärsärkargång" efter att ha druckit brygden.
En gång fick jag i uppgift att komponera en snaps till ett bröllop. Jag bestämde mig för att göra en Västerbottnisk tequila. Jag pulade ner en massa skvattramblad i brännvin och lät det dra. Alldeles för många blad visade det sig så jag fick späda och späda och späda. Jag hade skvattramsnaps i flera år efter det. Till snapsen serverades lingon istället för citron. Saltet hoppade vi över helt.
Skvattram kallas även för getpors och växer på mossor i tallskogar. Den är ovanlig i de västliga delarna av landet.
Växten har en lång tradition som läkeväxt och det är årskotten med blad och blommor som använts. De ska samlas direkt efter blomningen (dvs nu) för torkning. Förr såldes de som drog på apoteken och kallades för herba ledi.
Den innehåller arbutin och garvämnen samt eteriska oljor som avger den starka doften och ger en brännande smak till örten. De viktigaste beståndsdelen är ledumkafer (ledol). Invärtes användes den som te och utvändigt till omslag och i bad mot bl a reumatism och olika hudsjukdomar.
Tuggar man på bladen kan man känna en lätt bedövning i munnen och växten kan vid överdosering ge kramper och symtom liknande berusning. Det sägs att karet som vikingarna bryggde mjödet i gneds med skvattram och att det var därför de ibland gick "bärsärkargång" efter att ha druckit brygden.
En gång fick jag i uppgift att komponera en snaps till ett bröllop. Jag bestämde mig för att göra en Västerbottnisk tequila. Jag pulade ner en massa skvattramblad i brännvin och lät det dra. Alldeles för många blad visade det sig så jag fick späda och späda och späda. Jag hade skvattramsnaps i flera år efter det. Till snapsen serverades lingon istället för citron. Saltet hoppade vi över helt.