Nu är vi hemma igen efter en fantastisk gruppresa i Vietnam. Resan anordnades av
Pelle Mohlin Travel AB. Under nästan två veckor har vi rest från norr till söder med flyg och buss. Det har varit fullspäckade dagar och intrycken har varit många. Vi har följt i krigens spår, besökt minoritetsbyar, åkt genom risfält, besökt storstäder och världsarv, ätit vietnamesisk mat, lyssnat på musik och deltagit i dansuppvisningar, njutit av klimatet och mycket annat. Här kommer ett bildpotpurri från resan som började i Dien Bien Phu i nordvästra Vietnam och avslutades i Mekongdeltat i söder. Bilden ovan är tagen i Dien Bien Phu.
I bergen kring Dien Bien Phu bor ett av landets alla minoritetsfolk - thaifolket. De bor i karaktäristiska stolphus och de gifta kvinnorna bär håret i en knut där de fäst en silverpeng.
Vi tillbringade ett dygn i Halong Bay som är upptagen på UNESCOs världsarvslista, vi åkte genom Haiwanpasset och hade utsikt över de vidsträckta stränderna kring Da Nang. Vi passerade små fiskebyar och samhällen där vi fick en inblick i vardagslivet. Mycket av det dagliga livet levs på trottoaren, här svetsar man, flätar korgar, säljer mat, vilar i skuggan.
Vi fascinerades över trafiken och elledningarna i Hanoi och i Saigon. Saigon har ca 10 miljoner invånare och 5 miljoner motorbikes. Vi har sett allt transporteras på mopederna - slaktade grisar, hela familjer, kylskåp, järnrör, berg av sopor, fruktsäckar mm. Det råder fullständigt trafikkaos och bara vid ett par ställen ser vi rödljus. Det är tutan som gäller och som gångtrafikant måste man vara både tuff och orädd.
Från Vietnam skeppas en stor mängd ris ut i världen. Bara Thailand är större som exportör. Risodlingarna hittar man i norr, där man fortfarande skördar för hand och i Mekongdeltat där jordbruket är mer rationaliserats. Man beräknar att ca 65-70% av befolkningen är bönder. Av riset gör man bl a nudlar och rispapper.
Man odlar även kaffe, cashew- och jordnötter och frukt. Tyvärr var inte maten så god som vi hoppats på. Om det sedan beror på att vi många gånger åt på restauranger som snabbt skulle kunna utfodra 40 personer vet jag inte, men vi önskade många gånger mer heta kryddor och salt. Så småningom lärde vi oss att fråga efter soya och stark chilisås.
Den största delen av vietnameserna är buddhister och vi besökte en rad olika tempel.
![]()
Besöket nere i Mekongdeltat var fantastiskt! Tidigt på morgonen besökte vi den flytande marknaden i Can Tho. Hit kommer bl a fruktodlare med båtar fullastade med meloner, rotfrukter, ananas, vitkål mm. Runt de stora båtarna trängs uppköpare i mindre båtar. Några båtar har små kök där man kan köpa nudelsoppa eller något att dricka. Vi köpte färska småbananer i knippen och ananas. Lägg märke till hur kvinnan på bilden ovan nypt fast pengarna mellan tårna!
Människorna är vänliga och otroligt arbetsamma. Medelåldern hos kvinnorna är nästan lika hög som i Sverige. På bilden nedan är kvinnan till vänster 102 år, hon i mitten sålde grönsaker i Mekongdeltat och så mrs Quy till höger. Mrs Quy är en av tretton som överlevde massakern vid Song My. Lugnt och stilla berättade hon för oss om den morgonen då 500 personer miste livet, ung som gammal. Inte heller byns djur undkom kulorna. Själv miste hon två barn och en farbror. Mötet med henne var en av resans starkaste upplevelser.
Sista dagen fick vi se den mytomspunna lotusen blomma.
Vietnam utvecklas snabbt och tillväxten är högre än Kinas. Den som vill uppleva landet innan det blir ett nytt Thailand bör åka dit nu. En resa jag varmt kan rekommendera!
'
